Obehag är ett slag!

Ett brustet hjärta, Ger någon lustig smärta!
Den är överallt, runtomkring ..
Det här är värre ..
För många hjärtslag, Ger mig alldeles för mycket obehag!
Obehag är ett riktigt konstigt slag ..
Men det här kommer nog ta ett tag!

Va snäll mot mig .. Jag måste veta!
Jag vet inte riktigt längre om jag har tålamod nog!
Även fast det va någonting nån tog!

Rädslan blir allt större, rädslan att såras ..
Det gör så att mina ögon tåras ..

Jag vet inte riktigt, det jag förstår,
Jag förstår inte riktigt, det jag vet,
Ibland är jag nära ..
Men inte tillräckligt ..

Jag säger gärna inte så mycket ..
Ibland är tystnad något bättre ..
Kanske till och med finare ..
Men kanske borde jag prata ..
Några ord, någon mening,
kanske ställa några av mina frågor?

Jag är förvirrad ..
Jag blir förvirrad av mina egna tankar och ord ..
Men ändå vad det något jag förstod!

Du, Jag vet jag saknar dig!

Det är en lång väg och gå!